Besvär och symtom i Vagusnerven

Den vagala kompressionen: en lömsk åkomma

Detta kan illustreras med en metafor. Den omärkliga kompressionen av de nerver som styr organen är för organen vad en skada på ryggmärgsnerverna är för kroppen: en förlamning.

Till skillnad från en ryggmärgsskada, som orsakar en omedelbart synlig total eller partiell förlamning, är den ”förlamning” som orsakas av kompressionen av Vagusnerven betydligt lömskare. Effekterna är ofta så subtila och mångfacetterade att inte ens en erfaren läkare omedelbart kopplar dem till en dysfunktion i Vagusnerven. När Vagusnerven påverkas slutar inte de drabbade organen plötsligt att fungera, utan utvecklar gradvis funktionsstörningar som ofta förblir oupptäckta eller tillskrivs andra orsaker.

Vagusnervens betydelse

Vagusnerven, den tionde kranialnerven, tillhör det autonoma nervsystemet och är den längsta, mest förgrenade och viktigaste nerven i det parasympatiska nervsystemet.

Vagusnerven är involverad i regleringen av nästan alla inre organ. Nervus vagus innerverar struphuvudet, svalget, den övre delen av matstrupen, delar av det yttre hörselsystemet, hjärtat, lungorna, magen och tarmarna.

Med en diameter på 2–3 mm i höjd med halsen löper Vagusnerven bredvid halspulsådern och den inre halsvenen och ligger direkt framför Atlaskotan.

Vid en felställning av Atlas påverkas Vagusnerven direkt, vilket kan leda till typiska besvär och symtom i Vagusnerven till följd av vagal kompression.

Vagusnervens funktion

En annan viktig funktion hos Vagusnerven är att stimulera frisättningen av galla från gallblåsan. Galla är avgörande för matsmältningen, eftersom den hjälper till att absorbera fett och utsöndra oönskade ämnen som överskott av kolesterol och toxiner.

Även funktionen hos bukspottkörteln kan påverkas negativt vid irritation av Vagusnerven.

Symtom i Vagusnerven vid kompression

Beroende på svårighetsgrad och typ av felställning av Atlas i förhållande till sin optimala position kan tryck utövas på Vagusnerven och/eller andra kranialnerver, vilket leder till irritation.

Om Vagusnervens funktion är nedsatt (även vid artros i halsryggen) kan olika symtom i Vagusnerven uppstå:

FÖRE

EFTER ATLANTOMED

• Sköldkörtelproblem
• Illamående – Magsyraöverskott
• Huvudvärk – Sömnstörningar
• Kronisk förstoppning / Diarré
• Övervägande kalla händer och fötter
• Takykardi (för snabb hjärtfrekvens)
• Nacksmärta – Nackstelhet
• Ansiktsrodnad – Överdriven svettning
• Sväljsvårigheter – Klumpkänsla i halsen
• Plötslig svimning (vasovagal synkope)
• Oregelbunden eller snabb hjärtrytm
• Yrsel – Ménières sjukdom
• Ensidig domning – Stickningar i hårbotten

Vagusnerven och epileptiska anfall

Bland besvären som är kopplade till Vagusnerven finns även epilepsi. Atlaskorrigering kan faktiskt ha en positiv inverkan på epilepsi, vilket flera fall som behandlats med Atlantomed har visat.

Den skolmedicinska behandlingen av svåra epileptiska anfall innebär kirurgiska ingrepp på den VÄNSTRA Vagusnerven, antingen genom att skära av den (vagotomi) eller genom att hämma dess funktion med elektriska impulser från en implanterad stimulator. Ur vårt perspektiv är detta ett invasivt ingrepp som gränsar till barbari.

Den VÄNSTRA Vagusnerven är statistiskt sett den som oftast påverkas av en felställning av Atlas. Är det en ren tillfällighet? Detta ämne förtjänar definitivt mer uppmärksamhet och vidare forskning.

Vagusnerven och svimningsanfall (vasovagal synkope)

Ett av de mest påfallande symtomen, som ofta spontant förbättras efter en Atlaskorrigering med Atlantomed-metoden, är plötslig svimning, även känd som vasovagal synkope.

Lipotymi, även kallad pre-synkope, är ett tillstånd som kännetecknas av en känsla av omedelbart förestående medvetslöshet och extrem svaghet. Detta kan föregå en vasovagal synkope eller avta utan att leda till fullständig medvetslöshet. Dessa symtom är kopplade till en onormal reaktion i det autonoma nervsystemet, vilket leder till en plötslig minskning av blodflödet till hjärnan. Detta kan redan vara nedsatt om de två översta nackkotorna är felställda.

De viktigaste utlösarna:

• Hållning: att stå stilla under lång tid eller en plötslig övergång från liggande till upprätt position (ortostatisk hypotoni), särskilt om grundhållningen redan är nedsatt.
• Fysiska stimuli: att böja nacken bakåt, som vid en uppåtgående blick, eller tryck i halsområdet kan stimulera Vagusnerven.
• Gastrointestinala stimuli: såsom hosta, sväljning, urinering eller tarmtömning.
• Intensiva emotionella stimuli: rädsla, smärta, stress eller ångest kan utlösa en vasovagal reaktion.
• Smärta eller fysiska trauman: smärtsamma upplevelser, såsom en injektion eller en skada, kan framkalla en synkope.
• Överdriven utmattning: fysisk eller mental överansträngning kan bidra till detta.
• Miljöfaktorer: varma, trånga eller dåligt ventilerade utrymmen kan orsaka ett blodtrycksfall.
• Vätskebrist: en minskning av blodvolymen i cirkulationen kan öka risken för svimning.

De utlösande faktorerna som listas ovan är endast den utlösande händelsen för en redan existerande instabil grundsituation. Bland dessa är felställning av Atlas troligen den mest betydande orsaken, eftersom synkope i många fall inte längre uppträdde efter korrigering av den första kotan, medan alla tidigare diagnoser och medicinska behandlingar hade misslyckats.

Förutom Atlas kan även andra mekaniska problem i halsryggen ha samma komprimerande effekt på Vagusnerven. Exempelvis: medfödda deformiteter, kotförskjutningar orsakade av ligamentlaxitet eller skador på ledkapslar efter olyckor eller whiplashskador, eller artros i halsryggen som degenererat vävnaderna.

En kompression av Vagusnerven genom Atlas kan jämföras med en glappkontakt i en elektrisk krets: när kablarna rör sig skapas instabila kontaktpunkter, vilket leder till störningar. På samma sätt kan ett plötsligt tryck på Vagusnerven, som redan befinner sig i ett instabilt tillstånd, särskilt vid en bakåtböjning av nacken, orsaka en ”kortslutning”.

När nacken återgår till neutralt läge och trycket på nerven minskar, börjar nerven plötsligt återigen skicka signaler, vilket kan utlösa en överreaktion. Denna process orsakar en plötslig sänkning av hjärtfrekvensen (bradykardi) och ett snabbt blodtrycksfall (hypotoni), vilket kan leda till medvetslöshet.

Vid observation av fall av plötslig svimning som utlöses av huvudrörelser är det tydligt att svimningen alltid inträffar en liten stund efter att nacken rörts.

För att analysera denna dynamik mer detaljerat bad vi den unga kvinnan i videon, som ofta drabbades av svimningsanfall, att regelbundet filma sig själv hemma med en mobilkamera monterad på ett stativ. Analysen av videorna visar tydligt att svimningarna alltid inträffar strax efter vissa rörelser, men aldrig under själva rörelsen:

I processen som leder till synkope misstänks en påverkan på blodkärlen, inklusive kotartären och de vener som följer dess bana, samt den inre halsvenen, som redan befinner sig i ett instabilt tillstånd och kan komprimeras ytterligare vid vissa rörelser.

En uträtad halslordos kan förvärra situationen ytterligare genom att sänka tröskeln för att utlösa en synkope.

Framgången med Atlantomed vid synkopefall beror troligen på den samtidiga förbättringen av flera ogynnsamma och kritiska faktorer.

Erfarenheter av plötsliga svimningsanfall och Atlaskotan:

Vagusnerven och skolmedicin

När Vagusnerven nämns i medicinsk litteratur sker det oftast ytligt och, om man får säga så, vagt: ”...Vagusnerven löper här, ser ut så här, ...den har denna eller denna funktion”. Sambandet mellan Vagusnerven och de besvär som kan uppstå tas däremot sällan upp på ett adekvat sätt.

Mer specifikt, även när besvär tydligt kan härledas till en dysfunktion i Vagusnerven, erkänns den sällan som en faktisk orsak – även i fall där dess inverkan är uppenbar. Ett av många exempel: Trots att medicinsk litteratur nämner Vagusnerven som en möjlig orsak till halsbränna, ordinerar läkare rutinmässigt läkemedel för att neutralisera magsyran utan att någonsin överväga en vagal problematik.

Detta är bara ett av många liknande exempel. Det är allmänt känt att skolmedicinen hellre fokuserar på symtom än att söka den verkliga orsaken. Orsak och verkan förväxlas ofta, eftersom det är mer ekonomiskt lönsamt att behandla symtom än att undersöka möjliga samband med Vagusnerven.

Har din läkare någonsin nämnt Vagusnerven när du sökt vård för mag- och tarmbesvär?

Anledningen till detta ”misstag” kan troligen förklaras av det faktum att det inte finns något piller som behandlar Vagusnerven.

Med Atlantomed-metoden kan dock kompression av Vagusnerven i vissa fall effektivt åtgärdas. Många patienter rapporterar betydande förbättringar eller ett fullständigt försvinnande av symtom i Vagusnerven efter behandlingen. Först efter att problemet lösts blir de medvetna om hur omfattande deras besvär egentligen var och hur mycket som kunde kopplas till en vaguskompression. Detta tyder på att påverkan av en störd Vagusnerv är långt mer genomgripande än vad som tidigare antagits.

Videointervjuer om besvär i Vagusnerven

Du kan få en bättre förståelse för de samband som beskrivs här genom att lyssna på erfarenhetsberättelser från personer som behandlats med Atlantomed-metoden, särskilt när det gäller Vagusnerven.

Erfarenheter efter Atlaskorrigering

Några erfarenhetsberättelser från forumet

• Philoblack: Kronisk reflux, iskalla och svettiga händer och fötter, ständig illamående, svimningsanfall, hjärtklappning.
• Palmzip: Retning av Vagusnerven.
• VanessaS: Diarré, förstoppning, ständigt uppblåst och orolig mage.
• Natalie86*: Nacksmärta, huvudvärk, ständigt andra besvär.
• Mundes: Synproblem, tryck över ögonen, återkommande illamående, kalla fötter och händer, nervositet, inre oro.
• Fler erfarenhetsberättelser: Besvär i Vagusnerven (vasovagala) och andra.