Deutsch 
Italiano 
Français 
English 
Español Diskbråck och Atlas
AKTIVERA SPELARENS LJUD
En vanlig sjukdom som påverkar diskarna är diskprotrusion eller diskbråck. Detta uppstår när en del av den gelatinösa kärnan i disken, som fungerar som en stötdämpare mellan två kotor, tränger ut. Den utträngda vävnaden kan trycka på nervändar och orsaka en mekanisk konflikt som leder till domningar i armar och ben.
Diskarna gör inte bara ryggraden flexibel, utan fungerar även som stötdämpare som absorberar belastningar. De kan motstå extremt högt tryck, förutsatt att kraften fördelas jämnt över hela diskens yta och att de inte är degenererade. Till exempel kan lyft av en vikt på 10 kg med utsträckta armar skapa en belastning på upp till 800 kg på diskarna.
Tack vare den systematiska dokumentationen av kroppshållningen hos varje behandlad person genom ett specifikt hållningsmätningssystem kan vi på Atlantomed med säkerhet säga att ett diskbråck i ländryggen eller halsryggen alltid är kopplat till en betydande, redan existerande hållningsobalans. Denna dåliga kroppshållning yttrar sig i en tydlig snedställning av bäckenet, en kronisk sidoförskjutning av ryggraden (funktionell skolios) eller, i fallet med halsryggen, en förändrad kurvatur.
Inom skolmedicin hör man ofta talas om ”nötta” diskar. Men har du någonsin frågat dig hur diskar ens kan slitas ut och varför det skulle hända? Kanske förväxlas de med stötdämpare i bilar, som förlorar sin funktion efter ett visst antal körda mil? Om det vore sant, borde man undvika rörelse så mycket som möjligt för att skona diskarna. Men erfarenheten visar precis motsatsen: Idrottare, som belastar sina diskar mer, behåller dem i utmärkt skick.
Sanningen är att diskarna inte slits ut som mekaniska delar, utan genomgår en degenerativ process (diskdegeneration), där deras volym gradvis minskar och till slut leder till en bristning av den yttre fibrösa ringen. Men varför händer detta? Svaret ligger i ojämna belastningar: Om diskarna ständigt belastas ensidigt och komprimeras överdrivet av kroniskt spända muskler, ger de till slut efter – precis som en damm som utsätts för för högt tryck. Föreställ dig en smörgås med majonnäs: Om du klämmer ihop den för hårt, pressas majonnäsen ut på sidorna – exakt samma sak händer med diskarna.
Diskar kan och måste belastas för att förbli friska – men i växelspel med avlastningsfaser. En konstant belastning skadar dem! Man kan likna dem vid tangenterna på ett piano: Om du trycker ner dem en efter en, uppstår en melodi; men om du håller dem nedtryckta hela tiden, blir pianot tyst.
Inom skolmedicin vänds ofta orsak och verkan om, vilket gör att ett diskbråck felaktigt betraktas som orsaken till problemet istället för som en följd. Den stackars disken, som kläms ihop som i ett skruvstäd, förvandlas från ett offer för ogynnsamma omständigheter till en syndabock. Teorin om att diskbråcket eller diskprotrusionen skulle vara orsaken till smärtan förklarar inte varför smärtan i många fall kvarstår efter en kirurgisk borttagning av disken – eller till och med förvärras på grund av ytterligare skador på omgivande vävnad och postoperativa ärrbildningar. Dessutom återkommer problemet ofta efter en tid. Mängden misslyckade operationer är så hög att även kirurger allt oftare ifrågasätter om användningen av skalpellen verkligen är den rätta lösningen i 95 % av fallen.
Hur utvecklas ett diskbråck eller en diskprotrusion?
Anatomin bakom ett oundvikligt diskbråck: Om ditt bäcken är snedställt eller om du lider av funktionell skolios, fördelar kotorna inte vikten jämnt över hela diskyta, utan koncentrerar den endast till en del. Situationen förvärras ytterligare om det finns andra avvikelser i ryggraden.
Konsekvenserna är lätta att föreställa sig: Med tiden degenererar det område av disken som utsätts för det största och mest ihållande trycket, vilket skapar förutsättningar för en diskprotrusion eller ett diskbråck.
Den ihållande, överdrivna muskelspänningen på grund av en dålig hållning håller kotorna fångade i ett slags skruvstäd och begränsar rörligheten hos de mellanliggande diskarna avsevärt. När det konstanta trycket på diskarna ökar, blir ryggraden allt stelare och mindre flexibel.
För att förbli friska och funktionella måste diskarna kunna ta upp näringsämnen och avlägsna metaboliska restprodukter. Denna utväxling sker genom tryckvariationer som uppstår vid rörelse av kotorna, genom kompression och dekompression av diskarna. Diskarnas näringsförsörjning är helt beroende av denna mekanism, eftersom de, till skillnad från andra vävnader, inte kan försörjas genom blodcirkulation – helt enkelt för att det intradiskala trycket är mycket högre än blodtrycket.
Det tryck som verkar på diskarna varierar beroende på kroppshållning. När man går från stående till liggande position minskar belastningen på diskarna endast med 20 % – tvärt emot den allmänna uppfattningen. Under optimala förhållanden borde denna minskning, tillsammans med tillfälliga rörelser under natten, säkerställa att diskarna regenereras, så att ryggraden faktiskt är längre på morgonen – ett tecken på att diskarna har återfått volym. Under de tidigare beskrivna ogynnsamma förhållandena minskar dock detta redan begränsade utrymme för trycklindring avsevärt, vilket påverkar den nödvändiga regenerationsfasen under sömnen.
Med åren tenderar diskarna att ”torka ut” och förlora sin elasticitet. Detta gör dem skörare, så att redan en måttlig belastning kan leda till en bristning.
Vad kan man göra vid ett diskbråck?
Det är möjligt att kirurgiskt avlägsna den skadade delen av disken. Den utträngda vävnaden trycker på de nervrötter som kommer ut från ryggraden och orsakar smärta samt domningar i armar och ben. Idag föredras dock alternativa lösningar, eftersom sådana ingrepp inte är riskfria; de kan leda till komplikationer och kronisk smärta, vilket många drabbade vittnar om.
Den kirurgiska lösningen eliminerar definitivt inte den grundläggande orsaken till den dåliga hållningen, vilket gör att situationen i framtiden kan leda till ytterligare diskbråck. Varför inte angripa problemet direkt vid dess rot? Och med ”rot” menar vi inte nervroten som komprimeras av bråcket, utan snarare den underliggande orsaken till hållningsskadan.
Om inga andra störande faktorer föreligger leder Atlaskorrigering till en bäckenuprätning och en återställning av korrekt kroppshållning. En jämn viktfördelning på diskarna samt en minskning av muskelspänningar främjar avsevärt den naturliga läkningsprocessen av ett diskbråck och minskar risken för ytterligare bråck.
Atlaskorrigering är särskilt lämplig för förebyggande av diskbråck och diskprotrusioner.
Atlantomed syftar till att förebyggande eliminera orsaken som senare leder till utvecklingen av patologin, istället för att enbart fokusera på att behandla symtomen. Därför kan det vid redan långt framskridna diskbråck vara nödvändigt att komplettera med ytterligare behandlingar.
Vi rekommenderar att du även informerar dig om den icke-invasiva SPINEMED-behandlingen.
Kom ihåg: För att laga ett punkterat däck måste du först täta hålet och sedan pumpa upp däcket igen. Att vända på ordningen eller endast genomföra en av åtgärderna leder oundvikligen till misslyckande.
Video-intervjuer om diskbråck
Erfarenhetsberättelser efter Atlaskorrigering
Vad sägs om oss?
De enda med 10.000 vittnesmål och recensioner på olika språk! Klicka på bilderna för att komma till plattformarna med många åsikter, betyg, erfarenheter och vittnesmål efter Atlantomed vibro-resonans Atlaskorrigering. Var försiktig med imitationer.
0
Videorapporter
0
Recensioner Google
0
Recensioner Facebook
0
Fallstudier
0
Frågeformulär
0
Vittnesmål
Författare och vetenskaplig granskare
Innehåll skrivet av Alfredo Lerro (innehavare av AtlantoVib-patentet) och verifierat av prof. Daniele Raggi: doktor i rörelsevetenskap, fysioterapi och kvantvetenskap, master i posturologi vid La Sapienza-universitetet i Rom. Examina: Mézière, tvåårig och treårig massofysioterapi, hydro-massageterapi MCB med kompetens inom bioresonans, mental coach och Back School. Specialiserad på zonterapi för fötter och Feldenkrais-metoden. Uppfinnare och patentinnehavare av Pancafit, Pancafit Vertical, KRM och andra enheter samt av meta-posturologi, energisk andning och tekniken för relationella konstellationer. Föreläsare i olika universitetsmasterprogram på första och andra nivån, föreläsare vid MCB-skolan och grundare av Raggi Method-skolan. Arbetar som konsult inom klinisk posturologi för tandläkarpraktiker. Tidigare föreläsare vid den första medicinska fakulteten vid La Sapienza-universitetet i Rom, avdelningen för experimentell fysikalisk medicin.
Skriven av Alfredo Lerro
